Erling Johansson målar av Katarina Fallholm
På lördag var det kulturdag i Luleå. Jag och min moster bestämde oss för att vara kulturella och hinna med en hel del. Vi började kl.14.00 med att se Ersnäsrevy uppträda med lite urplock på "Lillan". Underhållande och det drog fullt hus. Sen ut på affärerna innan dom stängde kl 16.00. Efter det
besökte vi Norrbottens museum för att se på Erling Johanssons 40 år gamla filmer. Vi var tidiga och dom första i den lilla biosalongen, så jag såg att man kunde själv trycka igång olika filmer. Jag valde en slumpmässig film på 20 minuter.
En bioduk åkte ner från taket och vi såg en teckand film om vetenskapsmän från Frankrike på 1700-talet som skulle forska om jorden är rund som en apelsin eller oval som en citron Efter ca 10 minuter kommer det in två män i biosalongen. En representant för Norrbottens museum och ...Erling Johansson.
Hoppsan, dom skulle visst ställa in ljudet på en mikrofon som Erling Johanssons skulle prata i.
Jamen ,sa vi det är bara att slå av filmen. Tyvärr, går inte det säger representanten. Filmen måste spela klart . Dom ställde in ljudet .... så fort det var tyst i filmen.
Nåja, filmen var slut fem minuter innan Erlings filmer skulle börja.
Erling började med att beskriva sina två filmer. Poesi, surrealistiska enstaka bilder som, en fot, ansikte.
Efter dom två filmerna fick vi ställa frågor konstnären. Gissa vilka i publiken som ställde frågor? Joodå, dom två längst fram. Jag frågade om han inte gjort några fler filmer efter dom här två? Han hade inte fått nå mer pengar av filminstituten, dom ville "forma" fram en annan sorts film. En fråga som min moster ställde var när började du måla? Han hade börjat måla som barn, men det var förbjudet, ändå hade en släkting till honom "målat klart" bilderna för dom "var inte klara". Hon frågade och så vad han ser först i en människa när han ska måla av en person?.Han berättar att han börjat använda sig av ljus för att se mer av människan. Intressant.
I ett av rummen i Norrbottens museumet pågick en utställning med Erling Johansson, och där skulle han måla av operasångerskan Katarina Fallholm. Vi gick dit och tar var sin stol och sätter oss längst fram. Då börjar det droppa in mer folk. Katarina sätter sig i stolen och Erling och hans assistent ställer in ljuset.
Han börjar skissa lite, ber antagligen Katarina att fokusera sig, så hon ber att få spela sin CD samtidigt.
Det var helt otroligt!!! Där sitter Katarina och sjunger operaduett med sig själv och Erling målar av henne samtidigt. Man "såg " hur hennes sång gick genom honom och ut i penseldragen. Han fick sån inspiration. Fantastiskt kraftfullt! Vi fick uppleva två konstnärer skapa samtidigt med och för varandra.
VIlken trevlig kväll!!!